av Kerstin Elworth

Emmanuel Ezra i Arvika är kirurg. Han är föreläsare och predikant. Fembarnspappa. Kropp och själ på högsta nivå. Och nu har han dessutom skrivit en bok med titeln Det goda mötet.

Boken är fylld av livsråd, byggda på dels Emmanuel Ezras egna erfarenheter, dels på en rad tankar av världshistoriens filosofer, teologer och politiker. Den röda tråden, målet för alla kloka ord, är människors möte. »Allt verkligt liv är möte« citerar han religionsfilosofen Martin Buber i bokens förord.

– Jag är egentligen inte någon expert på det här med möten, säger han över en kopp kaffe på kondiset vid Arvikas stortorg. Jag har bara upplevt hur viktigt det är med möten. Hur roligt och berikande det är att möta människor. Men trots att jag tycker om människor och själv har fått ta emot mycket kärlek så har inte alla mina möten varit goda. Jag har varit krävande och kritisk, visat självömkan, jag har varit stressad, självupptagen, bedömt människor efter ytan.

– Men just för att jag själv har upplevt hur mycket de goda mötena betytt, som en grund för det goda livet, har jag försökt sätta mig in i ämnet.

Emmanuel föddes 1967 i Etiopien av eritreanska föräldrar och flyttade med familjen till Sverige när han var tre år. Eftersom hans släktingar är både teologer och läkare kom studiehågen att växla. Hemma i Uppsala fanns möjligheter att välja.

– Det var när jag praktiserade på Akademiska sjukhusets avdelning för barn som var för tidigt födda som jag upplevde mina första riktigt starka möten. Kontakterna med de där små skyddslösa liven och deras föräldrar – de berörde mig djupt.

Råden som boken förmedlar handlar om hur var och en kan förbereda sig så att man blir en god mötande medmänniska, vare sig det gäller djupa samtalssituationer vänner emellan eller proffsprat – i en läkarens samtalsrum, i ett köpcentrum, på en konferens. Emotionell intelligens beskrivs som en förmåga att identifiera och hantera egna och andras känslor, påminner Emmanuel. Vi smittar varandra med våra känslor. »Ett möte är att dela livet.«

– Vad är viktigast? Jag tror nog att det är närvaro. Att börja med att öva sig i att vara närvarande. Att av och till bli stilla och fokusera på en sak i taget. Jag tror också att en levande relation med Gud är något fantastiskt att ha med sig in i ett möte. Det godaste mötet. »Kom« säger Jesus, sen säger han »Gå ut«. Att bli stilla handlar för mig som kristen också om att hämta kraft. När våra möten gör oss besvikna kan gudsrelationen verka som ett slags avlastning – jag är ju ändå bekräftad av Gud.

Emmanuel kom cyklande till vår träff på kondiset, direkt från en fem timmar lång operation. (Gissa om räkmackan försvann snabbt !) I sin bok ger han en inte helt vanlig inblick i en överläkares och kirurgs arbete där många möten blir samtal om liv och död, lidande och roligheter. Han berättar generöst om sina medmänniskors förmågor och medger ödmjukt egna tillkortakommanden.

En berättelse handlar om en läkare vars dotter tas om hand på sjukhuset med ett brutet ben. Läkaren blir hysteriskt otrevlig och kör hårt med personalen för att ge dottern möjlighet att se på video trots att uppmärksamheten behövs för betydligt sjukare patienter. Den detaljerade skildringen får läsaren att undra hur författaren vågar utlämna en så hemsk kollega till allmänhetens bedömande. Först på den sista raden i kapitlet avslöjas att det är Emmanuel själv som är dramats bov. Vem kan låta bli att skratta?

Han berättar också dråpliga episoder, som den om kvinnan som vägrade titta på Emmanuels mörkbruna ansikte och bad att få en svensk doktor. När Emmanuel lyckats komma över sin ilska föreslog han henne att han skulle sätta en påse över huvudet när han gick in i hennes rum. Då förnam han en liten spricka i muren och fick till slut hålla henne i handen.

Lika naturligt som att han kan tillstå att folk nog blir lite imponerade när han berättar att han är kirurg och att kan parera hudfärgsrepliker kan han berätta rakt på sak, om det blir aktuellt, att han är kristen : »Jag är kristen«.

– Det är viktigt att våga se både sig själv och andra som vi är, med fel och förtjänster. Det vi först ser av människor är bara toppen av ett isberg, det mesta finns där under ytan. I många kristna sammanhang vill man inte se verkligheten om den är alltför grisig eller obehaglig, så då riskerar man att antingen förfula eller försköna den. Men Kristus steg ner i vår verklighet och möter oss just här. Och eftersom allt verkligt liv är möte så levs livet bäst i verkligheten.

Emmanuel lyckas också flika in föräldraskapets ansvar, att våga ta plats i sina barns liv. Det är ett ämne som han gärna vill utveckla så småningom. Kanske efteråt, efter den stora resan . . .

– I höst ska min fru Marianne och våra fem barn och jag resa till usa. Under ett helt år ska vi leva tillsammans i en ny miljö där jag ska studera teologi. Då hoppas jag få tid att tänka efter lite och lyssna in hur Gud vill att jag ska gå vidare.

Och då ler Emmanuel Ezra soligt och blottar ett par sneda framtänder. När han var tonåring ville han ha tandställning men då sa tandläkaren att hon tyckte att Emmanuel var fin som han var.

»Det var ett kort möte, men ett mycket gott sådant,« skriver han i boken. »Det har påverkat mig ända sedan den där dagen på högstadiet.«

– Och jag har aldrig mera tänkt på mina framtänder!

Goda möten smittar genom tid och rymd.

Kerstin Elworth är frilansjournalist.

Det goda mötet av Emmanuel Ezra är utgiven på Norstedts förlag år 2010.